Miljöproblem

Haven måste skyddas!

Hur tar vi hand om havet? Om man släpper ut gifter, olja och avloppsvatten i havet händer det saker med växterna och djuren som lever där.

En del arter blir sjuka och försvinner. När gödsel hamnar i havet finns det arter som trivs bättre och blir fler. Så är det till exempel med alger.

Havet får för mycket näring. Bonden sprider ut gödsel på åkern för att det ska växa bättre. När det regnar följer en del gödsel med bäckar och åar ut i haven. Näringen i gödsel gör att algerna i havet växer bättre och blir fler. Då kan det bli syrebrist i havet. De andra djuren och växterna får mindre syre och får svårt att leva vidare. När det blir varmt på sommaren kan algerna flyta samman till en grön gegga. Man brukar kalla det för algblomning. Under algblomningen kan algerna tillverka gifter som är farliga för djur och människor

Mangroveskogen

(Foto av Lilibeth Rodríguez- Pixabay.com)

En mangroveskog består av olika träd och buskar som klarar av att växa i saltvatten.  Typiskt för en mangroveskog är labyrinterna av rötter. Det är i detta virrvarr av rötter, grenar och trädstammar som olika skaldjur, fiskyngel och andra smådjur trivs. Många mangroveskogar huggs ner och får lämna plats åt stora odlingar av jätteräkor som exporteras till rika länder. Räkorna odlas i Asien och Latinamerika men även i Afrika och mellanöstern. I dag har mer än hälften av jordens mangroveskogar försvunnit. När skogarna huggs ner går det inte längre att fiska där. Miljoner människor som hämtat mat, ved, byggmaterial och medicin från skogen tvingas flytta. Mangroveskogarna är viktiga på flera olika sätt. Förutom att vara hem åt havets olika djur, skyddar de kusterna och de människor som bor där mot erosion, översvämningar och tsunami som drabbade kusterna runt Indiska oceanen år 2004. De sträckor där mangroveskogarna fanns kvar klarade sig lindrigare än andra områden.

Olja som läcker ut i havet. Om en tankbåt fullastad med olja bryts sönder i en storm eller går på grund kan oljan läcka ut i havet. Det mesta av oljan flyter och följer med vågorna mot land. Kusten blir svart av kladdig olja. Det kan ta flera månader att få upp all olja efter en sådan olycka. Vid stranden lever fåglar. Om de blir indränkta med olja kan de inte fly därifrån.

Bild ritad av Logan och Hilma

Hilma och Logan

Källa: Koll på geografi världen, Sanoma utbildning

Östersjön

Det har varit miljöproblem i Östersjön ett längre tag. Vad beror det på? Vi människor måste skärpa oss!

Östersjön är världens största hav med bräckt vatten. En av orsakerna till att det är en så låg salthalt är för att det kommer in jätte mycket sötvatten från älvar, floder och åar i Östersjön. En annan orsak är att det bara kommer in lite saltvatten genom sunden mellan Danmark och Sverige.

Runt Östersjön bor det ungefär 90 miljoner människor i nio olika länder. Det är därför havet är en viktig plats för fiske och fartygstrafik.

I Östersjön har man hittat ungefär 20000 vrak nere på botten!

Östersjön idag är ett av världens mest förorenade hav. Konstgödsel från jordbruket, avgaser från trafiken och brist på bra reningsverk är några orsaker till att det är så förorenat.

Örnar, sälar och andra stora djur som lever på fisk har också fått problem. Djuren får i sig gifterna som finns i vattnet. Länderna kring Östersjön måste samarbeta för att minska föroreningarna.

Ilayda och Anton

Källa: Koll på Sverige 2014, Sanoma utbildning, Koll på Geografi 4

Europas kuster

Längs Europas långa kuster finns allt från branta klippor som stupar rakt ner i havet, till långa sand eller stenstränder. Kustområdena måste bevaras, men tyvärr bidrar vi människor till att arter försvinner.

Vissa kuststräckor är mycket tätbefolkade och människorna vid kusten blir allt fler. Det är för att  det finns  handel, fiske och turism i närheten som är orsaker till att många väljer att bosätta sig där.

Flera av Europas storstäder ligger vid kusten, till exempel Barcelona, Amsterdam och S:t Petersburg.

Längs kusterna finns massor av plankton, fisk och sjöfåglar. Eftersom så många har valt att bo vid kusterna så skadar all bebyggelse vid hamnområdena de djur och växter som lever här.

Eu arbetar för att medlemsländerna ska bli bättre på att skydda de värdefulla kustmiljöerna.

Bild av Agnes L

Leon och Agnes 

Källa: Koll på Europa 214, Sanoma utbildning

Vattenkraft

(grundbild pixabay.com/benasaudio greenscreen Julia)

Vattenkraft är en energikälla som inte släpper ut farliga miljögifter men….

I de stora älvarna forsar vattnet fram med väldig kraft. Den kraften kan användas för att göra elektricitet.  För att alltid ha tillgång till forsande vatten samlar man upp vattnet i en stor , konstgjord damm intill kraftverket.

Vattenkraften ger inga farliga utsläpp i luften och vattnet tar aldrig slut. Men vattenkraften förändrar älvarna på ett sätt som kan vara skadligt för det växter och djur som lever där. Man gräver och bygger så att naturen förstörs och arterna som finns där har ingen miljö att vara i längre.

Därför har riksdagen utsett Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven till nationalälvar. Det innebär att inga kraftverk får byggas där.

Det finns nästan 2000 vattenkraftverk i Sverige. Mest elektricitet får vi från  vattenkraftverken i Norrland.

Bra att veta:

Sedan lång tid tillbaka har människan använt kraften i rinnande. Vattenhjulet är en gammal uppfinning. Det rinnande vattnet får hjulet att snurra. Vattenhjulet kraft har används i kvarnar för att mala säd, vid sågverk för att såga timmer och vid järnbruk för att driva maskiner.

 

Så här fungerar ett vattenkraftverk:

1. Vattnet som rinner fram i älven samlas upp i en konstgjord damm, ett vattenmagasin.

2. När vattnet släpps ut från vattenmagasinet genom kraftverkets turbiner börjar det att snurra. En turbin är ett slags modernt vattenhjul.

3. De snurrande turbinerna driver en generator. Generatorn omvandlar energin från det forsande vattnet till elektricitet.

4. I transformatorn anpassas elektricitet så att den kan gå fram i ledningarna.

5. Från kraftverket går långa kraftledningar som leder elektriciteten ut i landet.

Max och Julia

Källa: Koll på geografi 4, 2017